Min nyfunna kärlek för Marthaföreningen

Jag började följa Marthaförbundet på Instagram. Jag vet, är jag 55 eller? Men jag insåg när jag klickade runt bland deras inlägg att vi verkligen gett dem ett sämre rykte än de förtjänar. Är det Marthamöte eller? frågar någon när de menar att en grupp sitter och skvallrar. Men hallå, Marthorna är ju typ landets hjältar!

Första dagen i skolan i år rekommenderade de äldre eleverna att vi skulle gå in på Marthaförbundets hemsida för smarta tips om ekonomi och hushållning. När jag var liten fanns det så många tjocka ungar att Marthorna började ordna workshops i skolorna om hur man gjorde egna hälsosamma mellanmål, och vi fick små lättlästa receptböcker. Mormor berättade om en Marthaförening som såg en bild på en pojke i nåt fjärran land som gick barfota i snön, och hela föreningen började sticka så det rykte om det, och snart fick hans by en hel låda proppfull med stickasockor. Går man in på deras hemsida håller de nu på att typ rädda miljön, och det finns massa återbrukningstips, ekonomitips, ekologitips, gör det själv-projekt, ja en massa hjälpsamma grejer. Som att ha en allvetande mormor att fråga råd av. 

Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget, jag ville bara berätta för någon att jag tycker att Marthorna är superhjältar. Jag tänker inte joina dem eller nåt, då skulle jag ju tvingas träffa människor. Men jag tänker fortsätta följa dem på Instagram, kanske lite av deras coolhet smittar av sig på mig. 

He va he. 

Publicerad 14.01.2018 kl. 01:47

Favoritjulklappar

När jag nu flyttat tillbaka till studiestaden efter praktiktiden och jullovet har jag installerat några av mina julklappar i lägenheten. Jag fick många fina klappar i år, och dessa var verkligen favoriter. 

Nr. 1. Nykaabi-stjärnan. Jag tror jag är mer byakär när jag är här i Vasa, och under en tid har jag önskat mig en Nykarleby-stjärna. Det blev ju lite sen upphängning av den, men den får lysa nu i januari iallafall. 

Nr. 2. Skafferihyllan. Lägenheten har ett minimalt kök som två delar på, så hittills har jag förvarat min mat i klädskrubben. Jag har också haft ett udda mellanrum mellan den fastskruvade garderoben och väggen, så jag bad pappa bygga en liten hylla till mig, vilket han gjorde. Så nu har jag mer utrymme, och mina underkläder luktar inte som kanel och lökpulver. 

Nr. 3. Lightbox. Jag veet, den är såå 2015, men jag gillar den skarpt, och man kan pryda den med viktiga påminnelser. 

Nr. 4. Sist men inte minst, pälsfilten. Den löser massa hår men den värmer, och allra viktigast, den får mig att se ut som om jag vandrat hit rätt från en Game of Thrones-inspelning. I den kan jag gå runt i min iskalla lägenhet och känna mig som drottningen av Norden. Jag ska önska mig ett svärd och en krona till födelsedagspresent. 

He va he. 

Publicerad 10.01.2018 kl. 11:27

Första skoldagen, sömnproblem och påbörjad alkoholism

Första skoldagen 2018 tänkte jag stiga upp tidigt och ta en promenad, men eftersom jag somnade efter klockan fem på morgonen blev det inget med det. Men men, halv nio släpade jag mig uppför backen till skolan gnagandes på ett knäckebröd och jag insåg att jag kommer vara precis samma slusk den här terminen som jag var den förra. Vem fan orkar ta tag i sitt liv och bli nånting när man kan se på Youtube-videor och dricka vin? 

Vin är något jag börjat självmedicinera med efter att jag fick ett par flaskor till jul. Patrik trodde kanske att han äntligen skulle få ut mig ur huset på partaj om han gav mig lite alkohol, men si där tog han fel. Jag dricker det som sömnmedel. Ni kan inte tro hur mycket snabbare jag somnar efter att jag blivit lite lullig. Tyvärr förbjöd mamma mig från att bli alkoholist, så idag påbörjade jag en sömnbehandling. Jag tror inte det är lika effektivt, men jag ger det ett försök. Jag har inte råd att vara alkis i den här ekonomin. 

 

He va he. 

Publicerad 09.01.2018 kl. 17:14

Nyårslöften

Jag brukar inte köra med nyårslöften. Främst för att de för mig i tiderna alltid började med Jag ska gå till gymmet oftare men sedan alltid utvecklades till JAG SKA GÅ NER 50 KG FÅ PERFEKT HUD OCH LÄRA MIG SPELA ELGITARR INNAN JANUARI ÄR SLUT!!! Förstås misslyckades jag då redan vecka två, tyckte att jag var värdelös, och grävde ner mig i sängen tills typ april. Men i år tänkte jag ha två rätt enkla löften: 

  1. Dricka mer vatten. Jag är så himla dålig på att dricka vatten och känner mig allt som oftast som ett russin inombords, det ska jag jobba på. 
  2. Vara mer miljövänlig. Den är jag rätt duktig på redan, men nu i juletider inser jag hur mycket skräp jag egentligen köper. Jag ska sluta fuska med min veganmat, handla så mycket jag kan på loppis, och försöka återbruka allt jag kan. Att dumpa slit och släng-tänket är ju dessutom superbra för min ekonomi, som jag inte heller tar så god hand om. 
En kompis jag hittade idag

Se där, det var ju inte så farligt. 

Publicerad 22.12.2017 kl. 18:42

Saker som kan stanna i 2017

Jag såg en video som Connor Franta gjort på Youtube, om saker vi kan lämna kvar i 2017, och det tyckte jag var en kul idé, så jag snodde den. Så här kommer åtta saker som inte får följa med oss till 2018. 

  • Skvaller. Jag gör mig själv skyldig till denna nu som då, men det är inte förrän nån skvallrar om en själv som man märker hur jobbigt det är. Kan vi lämna det bakom oss? 
  • Doftljus. Jag vet inte varför alla blev så besatta av doftljus plötsligt, men de doftar sällan gott och ger mig ofta huvudvärk och är aldrig särskilt fina, så kan vi bara lägga ner?
  • Främlingsfientlighet. Jag tänker inte ens förklara den här, den får bara stanna i forntiden där den hör hemma. 
  • Snapchat. Måhända att jag är subjektiv för att min telefon är så gammal att jag inte har nån av de nya, coola uppdateringarna, men jag är klar med Snapchat. Kan vi hitta ett nytt ställe att hänga på? 
  • Primers. De är ju bara en extra grej som företagen hittat på för att få mer pengar, de gör ju ingenting. 
  • Retromode. Det var snyggt ett tag, men nu känns det som att alla klär sig ironiskt, inte för att de tycker att sina kläder är bekväma eller snygga. Ta er samman! 
  • Kattobsessionen. Vi vet alla att katter kan vara söta, ingen behöver posta fem bilder i veckan på sina gamla katter. Newsflash, katter är som barn, egentligen bara gulliga om det är ens egna. 
  • Antifeminister. Jag vet att alla får ha sin egen åsikt och allt det där, men kan ni bara... sluta? Jag tycker det är viktigt att diskutera, men när nån argumenterar bara för att vara emot orkar jag inte. 

Vad tycker ni borde stanna kvar i 2017? Vilka saker tycker ni jag har fel om?

Publicerad 19.12.2017 kl. 12:53

Lite julefrid, om jag får be

Praktiken är över, och imorgon har jag min sista lektion före jag tar jullov. Jag har visserligen en hel del skolarbete att ta tag i under lovet, men det tänker jag inte fundera på nu, för nu ska jag banne mig ha lite julefrid. 

Jag har hunnit med mycket under de senaste veckorna förutom dagisarbetet. Jag har krashat min gamla Saab och stressat med skolarbetet. Jag har köpt en ny bil för mina sista skatteåterbäringspenningar och sprungit till akuten dagarna i ända, med besvär som visade sig inte vara från mitt dikeskörande utan på grund av bihåleinfammation. Jag har varit på födelsedagskalas hos moster, avskedsfest vid prästgården och agerat julgubbe på dagisets julfest. Men nu är jag frisk som en nötkärna med en splitterny begangnad bil från nittisex, och min nästa deadline är i januari. Julklapparna är inhandlade förutom någon enstaka skraplott som jag kan hämta från kiosken dan före dopparedan om jag så vill. Huset är städat - inte tack vare mig - och doftar julgran och hyacint.

Så. Efter klockan 11:45 imorgon tänker jag inte lyfta ett finger, om det inte gäller att knapra upp tejpen på något fint paket, förrän typ annandag jul. Merry Christmas, ya filthy animal. 

Publicerad 18.12.2017 kl. 23:30

Mårran

 

Jag tog ett test som skulle säga vilken Muminkaraktär jag är, och svaret är det mest deprimerande jag hört. 

Du är Mårran! Du är överskuggad av din ensamhet och mörka sida. Man är rädd för dig och undviker dig men det är bara för att de inte förstår dig. Du är inte farlig och har aldrig skadat någon. Dina dystra tankar följer dig men du van vid att få så som du vill.

He va he. 

Publicerad 25.11.2017 kl. 21:50

Österreich

Praktikvecka ett av fyra är över! Jag är rätt värdelös som dagistant men ungarna är urgulliga. Och ikväll, Black Friday and all, har jag bokat en resa till mina kompisar i Österrike, två veckor ska jag spendera där i februari. Å ena sidan skulle jag inte vilja vara en av de som handlar på Black Friday, eftersom det får människor att spendera pengar på saker de inte behöver, men jag är också relativt fattig. Och jag hade planerat att besöka Österrike eller Tyskland i år ändå, så jag tror det är okej. Och mina tysktalande vänner äro mycket saknade. 

^Jag och österrikiskorna

Publicerad 24.11.2017 kl. 22:07

Bered en väg för en ny egoist

"You're not depressed. You're self-centered" sa en karaktär i tv-serien Shameless häromdan. Och visst har han rätt - om mig (ser ni, där svängde jag allt till att handla om mig igen). Jag är besatt av vad alla tycker om mig. "Jag är inte vacker eller trevlig så min enda chans är att vara riktigt duktig på mitt jobb" tänker jag oftast, och så blir jag så stressad över hela jobbsituationen att jag gråter varje kväll och hoppas på att snöplogen kör över mig på min dagliga promenad. "Är det för mycket begärt att ha en sak man är bra på? En enda liten jävla sak?" Och så går jag runt och tänker på mig själv, och varje gest, min och ord som människor yttrar i min närhet känns som en personlig attack. Vid den här tiden förra året hade jag svårt att lämna huset för det kändes som om det fanns osynliga människor i varje fönsterglugg och bakom varje träd som hånade mig. Kanske jag är en egoist? Eller narcissist? Är det samma sak? 

Hur det än är, så rekommenderade mannen i Shameless att killen han snackade med skulle skaffa ett projekt, nåt han bryr sig om mer än sig själv för att inte må så illa. Så nu letar jag efter det. Any ideas?

Publicerad 22.11.2017 kl. 18:23

Work work work work work work

Igår kom jag hem från rippiweekend som jag varit hjälpledare på och imorse klev jag upp tidigt och for iväg på min första dag på dagis. Dag 1 som praktikant var lyckad, kanske främst för att jag inte fick något ansvar utan bara lärde känna barnen, men också för att ungarna var så himla gulliga. Jag har liksom trott att jag ogillar barn (och kanske jag återgår till den åsikten innan min praktik är över) men de där dagisungarna är ju för fina. Är much excited inför den kommande månaden. 

Publicerad 20.11.2017 kl. 19:14

Fruktlös loppisrunda

 

 

En dag släpade jag mig genom stan i fem timmar på fyra olika loppisar bara för att komma hem med en flaska för 1€. Jag och min kämppis besökte baren under vår lägenhet för första gången den kvällen dock. Jag trodde att mitt liv skulle bli som i How I Met Your Mother när jag flyttade in hit, jag skulle bli stammis på baren och bästis med grannarna. So far har det inte hänt. 

Men flaskan blev rätt fin ändå. Jag försöker desperat få in lite mysfaktorer i mitt rum nu när det ändå är november. 

Publicerad 11.11.2017 kl. 22:35

Suck

Jag har en kompis som gillar att lägga pussel. (Jag vet, jag fattar det inte heller). När hon fyllde år funderade jag på att köpa ett till henne, och jag tittade runt i lite olika butiker. Jag hittade ett som jag tyckte var svincoolt, med en gammal, tatuerad man med kulmage som stod i shorts och boxningshandskar brevid en boxningssäck. Pusslet kostade över 50€ och verkade inte vara hennes aestetic så jag köpte det inte, men när vi ett halvår senare gick tillsammans på stan visade jag det för henne. "Fy fan! Varför tänkte du ge mig det? Jamen kom igen Amanda, tänk när jag skulle tvingas pussla den här delen" utropade hon och pekade äcklat på mannens mage.
Jag blev rätt ledsen. Inte för att hon inte gillade pusslet, alla har olika smak, men för att hon så tydligt var äcklad av att mannen var tjock. Jag är mycket tjockare än han. Och inte alls lika cool. Tycker hon att jag är äcklig? Eller är jag ett undantag för att vi känner varandra? Tänker hon så om alla tjocka människor? Tänker alla så om tjocka människor? Varför då?
Publicerad 18.10.2017 kl. 02:23

Inte jag också

 

Jag kommer inte skriva en "Me too-status".

Jag vågar inte skriva en, för jag är tjock och ful. Jag är rädd för att killar som läser statusen ska säga "Vadå, vem fan skulle nånsin vilja röra henne?" eller "Hon ska väl vara glad om nån faktiskt vill ha henne", för det har killar sagt till mig förut.

Jag är rädd för att tjejer ska säga "Vadå, ingen stör väl nånsin dig?" eftersom jag inte alls får lika många påhopp som vackra flickor. Ja eller, jag får lika många, men inte riktigt likadana. Det händer nog att folk tafsar på mig eller följer mig på gatan och viskar att jag har snygg röv, men det är inte lika ofta som för andra flickor. Det händer oftare att folk tar sig friheten att rycka tag i mig och säga "Kolla på den här, hon skulle väl vara nåt för dig Nicke?" (Han som heter Nicke tittar i backen och mumlar "Håll käften" medan hans polare vrålskrattar), eller att någon full jävel tittar på mig och rakt ut säger "Fy fan". 

Jag vet inte om detta blogginlägg går emot hela meningen med #metoo eftersom jag ju skriver att jag inte kommer att posta hashtaggen nånstans. Jag hoppas inte det. Jag stöder fullt hela kampanjen, och jag försöker inte "tysta ner" nån annans bekymmer genom att snacka om mina problem. Jag ville bara säga att ja, jag också - #metoo. Men jag vågar inte posta det nånstans. 

(Jag vet, jag skrev ju det här nu men jag har inga läsare så det räknas inte). 
Publicerad 18.10.2017 kl. 01:50

Sprang hem till mamma

Vi hade bara en ynka lektion på fredag och inga alls på torsdag, så på onsdagskvällen bestämde jag mig för att köra hem till byjin. Jag vaknar inte om mornarna på grund av trafiken, jag får mat serverad åt mig på köksbordet och jag behöver inte fundera på om jag är för länge på toaletten. Grusvägar och åkrar så långt ögat kan nå. Ändå skulle jag nog bli tokig om jag inte skulle tillbaks till stan på söndag, där jag lever utan morsan och brorsan i nacken. Jag ska nog bo på landet när jag blir stor. I en liten stockstuga, nära skogen eller havet, eller why not both? 

Idag skrev jag en ansökan till att få bli hjälpledare på konfirmationsläger i racerfart, då ungdomsledaren skickade och frågade om jag skulle söka i år, eftersom sista ansökningsdagen var idag. Det blev inte så mycket tid att fundera alltså. Jag hade hoppats på att få sommarjobba utomlands i år, därför är det svårt att säga redan nu om jag är tillgänglig första veckan i juni. Men jag älskar ju att jobba med konfirmanderna, så på nåt sätt måste jag ju kunna klämma in lägret. Om jag ens blir antagen det vill säga. Ungdomar är nog största anledningen till att jag studerar till socionom. Hjälpledare är det enda jobb som jag varit duktig på, och det jag trivts bäst med. 

Resten av helgen är det väl plugg som gäller. Delvis iallafall. Jag tenderar ju att studera så lite som möjligt. Over and out. 

Publicerad 29.09.2017 kl. 23:16

Stress och press

Här stressar jag bara. Vi har väldigt få lektioner i skolan just nu, men desto mer plugg på egen hand, vilket jag är rätt dålig på. Lägg dessutom till två grupparbeten, eftersom skolan vill vara modern och använda kreativa inlärningtekniker, så har ni kommit till min personliga mardröm. Nu måste jag inte bara anstränga mig för att förstå vad jag läser så jag klarar mina tenter, jag måste dessutom göra ett bra jobb så att mina klasskamrater inte blir sura och jag drar ner betyget på grupptenten. 

Ibland undrar jag hur jag ska klara av livet. Om jag redan är såhär stressad under min skolgång, hur ska jag klara mig när jag har ett verkligt arbete, med ansvar för antingen kunder, företag eller både och? Bara på sommarjobb och inhopp gråter jag ju ibland om kvällarna på grund av hur dålig jag är/tror jag är/kan bli. Jag brukar hoppas att jag ska hamna i nån riktigt svår olycka som gör mig till sjukpensionär för resten av livet. Visst skulle jag ha fysisk smärta, men jag skulle inte behöva leva under den konstanta pressen att prestera.

Äsh, nu har jag varit dramatisk så det räcker för ikväll. Jag försöker att ta åtminståne en kort paus varje dag då jag inte behöver fundera så mycket på allt jobbigt. Ofta tar jag en promenad runt viken här i Brändö. Och kall höstluft är ju nog nåt av det bästa som finns. 

Tydligen är jag ett sånt creep som smygfotar andra människor när jag är ute och knallar. 
Publicerad 25.09.2017 kl. 23:41